Uppdatering

Då gör jag ett nytt försök igen att få ned något på bloggen. Det börjar som sagt bra men sedan så rinner det ut i sanden av någon anledning. 
Hösten har börjat här i norr men idag är det strålande solsken väldigt vackert föredrar höst framför sommar speciellt när det är hutlöst varmt ute så är det skamlöst varmt inne i lägenheten. Byggnaden är ju i tegel så det blir som en ugn under sommaren och under kalla vinterdagar är det inte skönt eftersom hyresvärden satt innetemperaturen på 23 grader det är ju tur att det inte varit lika kallt som första året! 
Annars så försöker vi att kämpa oss igenom denna seglivade pandemi som ser ut att stanna ett bra tag till. Den lamslår ju hela världen. Ganska ironiskt när jag tänker på pandemin. Året jag föddes -69 så var det i slutet av Hongkong influensan (klassad som pandemi) föddes dunderförkyld min mamma var också förkyld vi var i karantän, sedan 2009 var det dags för nästa; Svininfluensan (pandemi) och så nu Covid -19 där deltaviruset tagit över från alfaviruset. Tre olika pandemier har jag varit med om, andra har säkert varit med om det och mer. Vi får kanske som de lärda säger vara beredda på att fler kommer att dyka upp under framtidens gång. Inte så konstigt kanske med tanke på hur samtiden och världen ser ut skrämmande? – onekligen för det drabbar hårt och slår sönder familjer på mer än ett sätt. 
Önskar en trevlig måndag och vecka, sköt om Er

 

Saknad

Saknaden av att inte kunna skriva eller läsa en bok är enormt stor speciellt med tanke på att jag varit en stor bokslukare genom åren, glädjen att kunna sätta sig ned och skriva egna alster var en stor drivkraft tillika spännande att se vilken väg ens karaktärer tog eller hur de agerade i olika situationer ibland överensstämde det inte med mina planer men efter en del skavanker så enades vi alltid och det slutade alltid bra. 
Läsandet har funnits sedan skolåldern och skrivandet började i 13-års åldern och höll fram till 2012 när jag började studera på distans och annan litteratur slukade mitt intresse när studierna tog slut och hoppet om att kunna läsa egna valda böcker så tog det helt stopp. Det gick helt enkelt inte att avsluta en bok inte ens mina favorit författare kunde få mig över tröskeln. En halv sida sedan åkte orden över huvudet som ett jetplan dundrar förbi, ingenting fastnade. Hopplösheten slukade mig totalt när jag insåg att ingen mer bok skulle avslutas. När det gällde skrivandet så höll det i sig lite längre men det var inte riktigt lika kul och hindren slöt upp gång på gång för att slutligen sluta i en misstro även här. 
Nu finns det dock en liten ”silver lining” 
2019 lyckades jag faktiskt läsa klart en bok av Frida Skybäck, vilken lycka kan jag säga! Njutningen var enorm och hon var en helt ny bekantskap för mig och det var antagligen det som var tänkt. Sedan dess har jag lyckats läsa två andra böcker så hoppet börjar sakta men säkert växa sig starkare när det gäller litteraturen.  
Skrivandet är det lite kämpigare med. Idéer finns det men min egen tilltro har blivit tilltufsad men jag är inte den som ser mig besegrad så även detta ska klaras av vilket tar sig form i bloggande igen. 
Så av uppenbara skäl kommer det att handla en hel del om färden framåt i skrivandet men även ett och annat som intresserar mig kommer förhoppningsvis på pränt. 

Vi hörs! 

Vårväder

Det är ett typiskt vårväder nu men man blir liksom ändå lång i ansiktet när man tittar ut genom fönstret och ser att det snöar för fullt – yr snö är rätt benämning på vädret idag som startade redan igår. Hjärnan vet att det inte är slut med snö än men att se den komma känns trots det väldigt trist men samtidigt så vet man att det tar slut den här snön som kommer tar bort den som redan finns. 

Idag var jag till hälsocentralen för att undersöka min vänstra hand som har en glasbit i handflatans övre del i trampdynan mellan pekfinger och långfinger
sedan en glasflaska gått sönder i handfatet för några år sedan, vet inte hur länge sedan men det är minst 5 år sedan hade ringt om det för närmare ett år sedan men fick ett telefonsamtal om ledig tid hade totalt glömt bort att jag ringt. Allting som inte är akut kommer liksom av sig på grund av denna pandemi. Det var dock skönt att träffa läkaren som var av den åsikten att den måste ligga ganska ytligt. Hon pratade om att vi har tre lager hud vilket mitt minne erinrade sig. 

Överhuden (epidermis) är det yttersta lagret. 
Läderhuden (dermis) är det mellersta lagret. Där finns det gott om blodkärl som förser det yttersta lagret med syre och näringsämnen. 
Underhuden (hypodermis) är det innersta och tjockaste lagret och innehåller många fettceller.

Läkaren misstänkte att glasbiten som inte är stor ligger i läderhuden och ville ta ett nålliknande verktyg för att skrapa upp en passage så att glasbiten skulle kunna ”blöda ut” 
Jag är varken rädd för nålar eller blod men undrade om det inte gick att göra ett ultraljud för att se vart den låg innan nästa beslut togs det var inga problem så nu är jag satt på en lista för ultraljud av handen. Läkaren som utför detta är dock inte på sjukhuset konstant utan varannan vecka så nu får jag se hur lång tid det tar innan det läkarbesöket blir av. 
Hur som helst så verkade det inte vara några problem att ha glasbiten kvar i handen så länge inga problem uppstår. 
Hur det blir avgörs av detta ultraljud. 

Håll er säkra där ute och var rädd om er !

Vi hörs

December månad

Då har vi kommit in i tomtemånaden, julmånaden, årets sista månad. Vad man än kallar denna månad så är det december.
Det har gått fort i mitt tycke. Det var nyss sommar. Tiden går så fort.
Årets jul kommer antagligen att bli väldigt annorlunda över hela världen. Släkt som får finna sig i att inte träffa alla i sin familj eller vänner för de som är ensamma blir det möjligen ännu svårare här har Svenska Kyrkan ett erbjudande att de som kan och vill har möjlighet att besöka kyrkan för övriga som inte kan, vill eller är rädda för att bli smittade finns digitala evenemang för att det ska bli så Corona säkert som vanligt och det är ju en bra tanke.
Covid-19 har helt klart satt djupa spår i vår samtid. Segdraget är det även om hopp om vaccin skymtar framför oss. Alla involverade inom vården gör ett fantastiskt arbete, de inom läkemedelssfären arbetar även dom som galningar för att hitta något som skyddar oss och gör det säkrare.
Covid-19 kommer att bromsas upp men fram till dess så har ack så många nära och kära till oss förlorat i sin kamp mot detta virus som inte hör hemma i vår samtid. Alla pandemier som föregått genom historien har sammanflätats med generationer av människor och så kommer det med all säkerhet att bli med denna variant. Aldrig kunde jag väl tro att en pandemi skulle existera under min livstid, å andra sidan så föddes jag i slutet av 1969 då även slutet för Hongkong influensan som startade 1968. Jag kom till världen dunderförkyld och fick vistas med min mor på slutet rum, inga besökare. Så egentligen kan man kanske säga att jag upplevt två pandemier under mitt 50-åriga liv. Ofattbart.

För att återgå till december månad som även är den tid när det är dags för alla barn-och ungdomar men även vuxna (mig inräknad) bänkar sig framför tv, dator, padda eller mobilen vad man nu tittar på, för att se vad årets julkalender handlar om. Om sanningen ska fram så har jag inte sett de senaste årens kalendrar för det har varit konstiga handlingar i min smak. Inte fel på skådespelarna utan jag har inte kunnat förlika mig med innebörden och handlingen. Men i år, i år väcktes min nyfikenhet när ett kort intro visades på ett socialt medium – Mirakel
Det handlar om två unga flickor som lever i samma hus men olika tidsåldrar, 2020 när Mira lever är huset ett HVB hem (Hem för Vård och Boende), 1920 är det Rakels hem.
Två forskare upptäcker ett i vår samtid ett maskhål som genom en olycka försvinner från laboratoriet och hamnar på vindsvåningen till huset där de båda flickorna bor. Nyfikenheten får de båda att närma sig det varpå deras själar byter kropp. Onödigt att säga att denna händelse lämnar spår i flickornas nyupptäckta livssituation. Hur ska Mira ( spelas av Sarah) hantera livet som gällde 1920 och hur hanterar Rakel (spelas av Bibi) moderniteterna som är vardagsmat för Rakel 2020.
Till saken hör att en av forskarna har anknytning till bostadshuset samt en släkting till henne som också har band till gården, vill jämna detta med marken.

Jag har en förkärlek till de som reser i tiden så denna julkalender faller mig helt i smaken. Flickorna som spelas av Sarah Rhodin (13 år och Bibi Lenhoff (17) är jätteduktiga.
Forskarna spelas av Johan Glans och Annika Andersson. Babben Larsson spelar HVB föreståndare. De sistnämnda tre är garvade skådespelare och lika duktiga.
Intervju med skådespelarna
Den här julkalendern rekommenderar jag varmt till alla oavsett ålder.
Smakprov från Mirakel

På återseende!

Tråkiga nyheter

Jag brukar inte lägga upp nyheter så väldigt mycket men nu ligger det så väldigt nära att det är omöjligt att låta det gå förbi.
Polarbröds fabrik i Älvsbyn har total förstörts i en brand som startade igår kväll vid 22.30 tiden när en brödklump fattade eld i ugnen branden som startade på transportbandet spred sig snabbt till taket.
Polarbröd grundades 1972 och nu har fabriken brunnit ned men förhoppningsvis kan uppbyggnad ske inom en snar framtid för det är ett hårt slag mot kommunen och det drabbar ungefär 500 – 700 personer.
Vill du läsa om branden klicka här –––> Polarbröd